I korta drag

Angående jobbet. Jag fick det andra. Och som jag förstått det även det första. Tur att de var lite olika så att det går att kombinera.

Martin och Sofia kom på besök vid middagen. Länge sedan jag skrattat så mycket. Sedan gick vi över till Karro. Så underbart att bo så nära. Men nu är det sängen som gäller. För jag vet en som är trött. Imorgon gäller det. Kursen börjar.

Osten var i alla fall billig

Det var typ easy peasy fläskkotlett att ta sig till ica maxi. Tog kanske sju minuter. Anledningen till att det gick så bra dit var ju att nedförsbackarna var många. Men helt plötsligt när jag skulle hem hade de förvandlats till uppförsbackar. Det var inte lika roligt längre. Jag tror att jag måste utsättas för minnesförlust om jag ska cykla dit en gång till.

Hälsapåkväll hos Sofia

Det har varit klent på bildfronten på sista tiden. Här kommer lite bilder från när vi besökte Sofias nya hem.

Anna i väntan på Emma. Fick förövrigt roligaste samtalet av Emma när hon började närma sig. Vi hade bestämt att mötas vid fontänen i Brunnsparken. (Dit alla spårvagnar och bussar går. Perfekt här-möts-vi-plats). Och runt hela parken finns det hållplatser. Så när Emma ringer säger hon detta söta:
"Var är ni? Jag är vid spårvagnarna."
Hmm. Hur många spårvagnar fanns det nu igen? Dagens skratt. 

Flyttblomma is the grej. Det tycker jag i alla fall. 

Här skulle man ju kunna fråga sig vad mina vänner egentligen håller på med. Sanningen är att de nog försöker tänka sig in i hur det är att gå in (i kyrkan på vigseln) till någon konstig låt. Vi hade många förslag den kvällen. Själv tycker jag att en låt från dataspelet World of Goo hade varit spännande. Vet inte om Emma håller med.

Och så klart. En dirigent måste det ju finnas så fort musik spelas. Anna tar frivilligt på sig den rollen.

Nu ska jag äta lite frukost och sedan bege mig ut på min första cykeltur här i södern. Ica Maxi är målet. Här ska köpas isbitsform, frystejp, galgar och matolja.

Vanan

Jag drömde en ovanlig dröm i morse innan jag vaknade. Jag drömde att jag var tillbaka på Hjälmared och att vi skulle predika. Det var lördag och det var jag som skulle stå längst fram i kyrkan dagen efter och jag visste verkligen inte vad jag skulle prata om. Paniken. Det var som när man försöker springa ifrån ett monster och man aldrig springer nog snabbt. Fast tvärtom. Monstret kom emot mig i rasande fart. Turligt nog kom Hanna vår lärare med ett förslag. Varför inte predika om "vanan"? frågade hon i drömmen. Jag tyckte det var ett bra förslag och så vaknade jag.

Jag kommer nog aldrig predika om vanan. Men skriva lite i bloggen om vanan kan jag ju alltid göra.
Förr avskydde jag vanor. Tråkigt att göra samma sak, på samma vis, brukade jag tänka. Men jag har börjat inse att jag faktiskt älskar vanor nu. Det gör faktiskt saker lättare. När vi har fått något till vana, krävs det inte så mycket viljekraft för att utföra handlingen i fråga. Till exempel tandborstning, som barn var det nog många som försökte undvika det för att det var just tråkigt. Men nu, när tänkte du senaste att det var tråkigt att borsta tänderna? Det är bara något vi gör. Något naturlig. Något viktigt.
En vana jag lagt till med denna sommar är att skriva upp alla utgifter jag har. Bara för att få koll på pengarna. Men det är så många andra vanor jag önskar att jag hade. Som att simma en gång i veckan, skriva svar på brev direkt när jag har fått dem, läsa Bibeln, lägga tillbaka kläderna i garderoben istället för att slänga dem på en stol.

Är egentligen alldeles för trött för att skriva om detta. (De där två intervjuerna var verkligen krävande). Men detta var lite tankar så här på kvällskvisten.

Vi trodde att vi levde i valmöjligheternas land och så var det inte så. :PpPPpPP

Lite så känns det. Varför kan man inte kombinera vilka ämnen man vill om man ska bli gymnasielärare?!

Och bibliotekskort är fixat (helt orelevant titel, men mina idéer till smarta titlar har börjat tryta)

Så. Min första arbetsintervju är över. Och jag lever fortfarande. De verkade positiva. Få höra nästa vecka.

Tror att jag fick någon adrenalinkick eller liknande, för när jag kom hem började jag skriva på en dikt (!!) minns inte senaste gången jag gjorde det. Måste ha varit inför finalen i maj. Det är alldeles för länge sedan. Så jag är tacksam. Jag hoppar innerligt att detta året ska få innehålla ord. Massor av ord.

Det här med att vara nervös

Jag hade som börjat tro att jag inte kunde vara nervös. Eller att allt händer så fort nu så att jag inte hinner vara nervös. (Tecken på detta är att jag åkte nästan alla saker på Liseberg (!) och att det inte kändes särskilt konstigt att flytta). Men tji fick jag. Här sitter jag, hur nervös som helst, och skriver ut karta och försöker komma på om jag tagit med allt som ska med. Betyg. referenser, utdrag ur brottsregistret, frågor... Jag ska alltså på två arbetsintervjuer idag. Som läxläsningshjälp till barn och ungdomar. Men nervöst är det. Håll tummarna.

Tadaa. Tillbaka till södern.

Nu är vår norrlandstripp över för denna sommar och vi är tillbaka i Götet. Och redan har jag hunnit hälsa på två stycken hjälmaredare som också styrt sina näsor hit. Först Sofia, med sällskap av Emma och Anna. Och senare lite (mycket) mer oplanerat Karro. Jag lyckades även pricka in den regnigaste tidpunkten att kliva av bussen och att gå åt fel håll när Karro så snällt skulle komma och möta mig. Försökte där ett tag att hoppa mellan vattenpölarna, det gick i typ sju sekunder, sen sprang jag bara rakt igenom dem. Jag blev ju lika blöt ändå. Och vad har jag lärt mig av detta? Jo att alltid. Jag sa ALLTID ha med mig ett paraply, även om det är strålande sol.

Imorgon bär det iväg till Alingsås, Hjälmared och Magda!

Roadtrip ala Ylva och Anna

Anna har nu varit i Norrbotten i två hela dagar. Därför beger vi oss till Västerbotten. Dels för att kolla till sommarstugan, dels för att kolla in Täfteås loge, dels för att göra Umeå, dels för att säga hej till Zacke. Adjöken.

Lycka #63

Lycka är att få drömma om resor långt bort, om kortklippt hår och om kommande matlagning.

Lycka #62

Lycka är att få träffa tjejen som bor mitt emot och inse att även hon älskar att skriva.

Lyckan i att ha så mycket.

Jag har lampa.
Jag har möbler.
Jag har fantastiska vänner.
Jag har mindre pengar än jag hade förra veckan.
Jag har hittat till universitet.
Jag har varit på Liseberg för första gången.
Jag har haft fem riktigt härliga första dagar här i Göteborg.


Och ibland anser jag mig själv som faktiskt ganska smart. Typ som när jag åker buss till universitet för att registrera mig. Smartheten fortsätter när jag (planeraren?) har med mig en karta för att gå hem så att jag lär mig vägen (upptäckaren?), så att jag senare kan cykla (motionären?) för att på så vis spara pengar (ekonomen?). Smartheten räcker dock inte till att lägga ner ett paraply i ryggsäcken. Så där är jag plaskplaskplaskplaskblöt någonstans i Göteborg med en lika plaskplaskplaskplaskblöt egenutskriven karta. Och jag är vilse. Typ. Lyckan i det hela är att det finns fruktbud som man kan fråga om vägen.

Nu är det packning inför Helsingborg och senare Norrlandstrippen som gäller. Återkommer någon gång.

Experter på expedit

Och vem fick jag på besök igår om inte kära Anna. Förutom färsk majs i inflyttningspresent fick jag även hjälp med att börja bygga ihop möblerna som nu har kommit ifrån Ikea. Vi tog oss an expedithyllan. Med glädje. (Hmm, mitt förminskade öga och överdimensionerade arm är ju kanske inte det mest bildsköna. Men ni får hålla till godo.)

Handduk är det perfekta redskapet när man vill hamra lite utan att skada lacken. Detta görs fortfarande med glädje.

Äniläna som begrundar vårt mästerverk.

Förövrigt har jag fortfarande ingen lampa, men jag har klarat mig rätt bra hittills. Turligt nog kommer Sofia och Linus på besök i några dagar. Så då får jag hjälp med en del ihopsnickrande. Lycka.

Så här ser det ut. Markusgården.

Nu har jag i alla fall en luftmadrass :)

Officiellt Göteborgare

Så. Nu är en fantastisk helg över. Så roligt att få hjälpa till med förberedelserna, träffa Zackes släkt och få vara med på den underbaraste vigseln jag varit på. Jag har i och för sig bara varit på en tidigare, men jag kan ändå lova att det kommer att vara svårt att hitta en finare vigsel.

Strax före fem idag anlände jag till rummet där jag ska bo. Jag har inga möbler, inte ens en lampa. Men jag trivs ändå redan. Det verkar vara härliga människor som bor här. Men nu är jag rätt trött efter x antal intensiva dagar.

Återkommer imorgon med lite bilder på mitt tomma rum.