Lycka #9

Lycka är att berätta sagor om draken Klas som är kusin med bolibompadraken.

Hur blir man lycklig?

Jonathan vår lärare brukar ibland dela ut samtalskort till oss. På varje kort finns en fråga som man ska besvara. Exempelvis; Vad tänker du på när du hör ordet blått? Vad är ditt motto? När grät du senast och varför? Hur har dina frisyrer sett ut genom tiderna?

Idag fick jag frågan; Hur blir man lycklig?

Det finns bara ett givet svar: Man flyttar till Hjälmared.

Drömmen är nu uttalad

Jag vet inte var jag ska börja om jag skulle beskriva den här dagen. Den har verkligen innehållit allt; Samtal från Linus i Blåsis, tvättning, stickning (började i morse och har nu påbörjat hälen på den första tjocksockan), hemafton med musik och filmtema, ritagissaskrattaruntbordlek, konfirmander överallt, döda lejon- lek(?) och band hero. Och inte att förglömma, Petters dolda talang; Pruttljudsmelodier med hjälp av två händer. Dagens skratthöjdpunkt.

Imorgon är det tidig uppstigning som gäller. Jag och Elina ska vara hurtiga och simma innan vi beger oss till en gudstjänst.

Öppen scen; Biografen

Självkänsla och självförtroende

Galet trevlig kväll igår. Spontan dans i aulan är bland det bästa.

Idag på själavården fick vi fundera på hur vår självkänsla och vårt självförtroende är. Supernyttigt. Men det är lite jobbigt att upptäcka att det finns en hel del att jobba med.

Om en kvart ska vi sex norrlännigar som bor på skolan boka tågbiljetter inför jullovet. Lika bra att fixa en kupé tillsammans så att resan hem blir skoj.

Öppen scen

Efter en liten tupplur i kapellet, tacos och ett glatt samtal från Linnea är det snart dags för genrepet inför öppen scen ikväll. Hälften av klassen ska göra en galen sketch. Förhoppningsvis kommer det bilder på detta senare.

Dagens citat;
"Allting kan hända i kapellet" ~Husmor när hon upptäckte mig sovandes på en kyrkbänk.

Röda stövlar

Dagarna flyter verkligen ihop här på Hjälmis. Vet inte om det var igårmorse eller i dag som jag fick ett lite paket av Frida. Men ett paket har jag fått. Ett paket av min rumsgranne som visste att jag saknade nagelsax. Underbart gullig är bara förnamnet på henne.

Vi i bibel ska göra en Jesuspresentation. Det innebär att vi på olika sätt ska visa vem Jesus var och är. Jag är med att skapa upplevelser. Bland annat ska vi ha olika sorters godisar som ska symbolisera andens olika frukter. Till exempel om man vi ha tålamod så får man ta en kola. Vi ska även gestalta "Fotspåren i sanden"- berättelsen genom att klistra en massa fotspår på golvet som leder fram till texten som förklarar. Och det vi tog tag i idag var att rita hjärtan och leta bibelord att skriva på dem. Alla på skolan ska få sitt hjärta med sitt namn skrivet på det. Det är roligt att få göra något praktiskt när man annars sitter och lyssnar väldigt mycket.

Jag vet inte om jag nämnt det konstiga vädret här i Alingsås. Men på en dag kan sol och spöregn byta av varandra stup i kvarten. Därför har jag beställt finfinfina röda stövlar, så att mina fötter ska överleva det här året.

Lycka #8

Lycka är att få pannkaka med pizzasmak till middag. Speciellt när man har tänder som plågar och man helst inte vill äta någonting alls. Då är pannkaka bra. Mycket bra.

Här ska orglas.

Vad anländer inte med posten idag, om inte ett stort kuvert med en hel orgelnotbok från min kära orgellärare. Hon är så fin.

Dock kommer jag att ha svårt att ta mig fram imorgon, typ som Sofia hade för några dagar sedan. Nu är inte boxning som är orsaken utan Elina. Hon drog med mig ut på en galet jobbig springtur runt sjön. Det var inte att springa som var jobbigt utan alla de övningar vi stannade och gjorde på vägen. Träningsvärk imorgon. Check.

Säljer tänder till högstbjudande

Jag måste ha förträngt minnet av hur ont det gör att spänna tandställningen.

Jag kreverar.

Typ.

Får dock skylla mig själv lite när jag fortsätter att prata fastän det gör ont. Men vad gör man inte när alla börjar anlända igen och det är guitar hero i Anitas villa?

Men nu är jag i alla fall på väg i säng. Med en mosad banan i magen och en ipren ska jag nog kunna glömma tändernas plåga.

Lycka #7

Lycka är att upptäcka att man kommer ihåg en treminuters dikt utantill.

"Havet är djupt"

Trots lite folk på skolan finns det massor att göra. Så mycket att bloggandet inte hamnar på prio ett. Sedan sist har det hunnits med punkterad cykel, tidigt motionsim, vicks blå i hallonkräm, tre sömniga tjejer till lilla sjöjungfrun, valvaka, iskall morgoncykeltur till tandläkaren vilket resulterade i ont i tänderna, storstädning av rummet, svartvita förstoringar på väggar, tjorv med datorn, prat med städerskan och uppstekt pannkaka.

En av de tre förstoringarna.

Och vi håller tummar inför valet imorgon

Jag hade faktiskt föreställt mig att det skulle vara spännande att rösta. Jag menar, det var ändå första gången som jag fick rösta i riksdagsvalet. Men pyttsan, det var ju bara att lägga några papper i några kuvert och hips vips var det klart. Ingen spänning där inte.

Spänningen igår bestod istället i att komma på tåget till Partille.
Jag var i god tid på tågstationen. Säkert en halvtimme i förväg, så jag köpte en cola och en korv och satte mig på en bänk med "Boktjuven" och njöt av lugnet. Jag hade till och med kollat upp varifrån tåget skulle gå; "Spår 0". Jag tänkte ingenting mer på det. Tills jag fyra minuter innan avgång går ut för att ställa mig vid spåret. Hittar jag ett Spår 0 då? Nej, så klart inte. Panik infinner sig. Och jag lovar att ett fjortispar satt och skrattade åt mig. Eller jag vet inte... de skrattade. Och kollade på mig. Därav min slutsats. Men den bjuder jag på.
Två minuter kvar och jag slutar bry mig om fjortisarna och frågar en tjej om hon vet var Spår 0 är. Hon skakar på huvudet och frågor om det ens finns det sådant spår. Tydligen, svarar jag och pekar på skylten. Just när jag ska gå ut genom dörren och få lite mer stressrelaterade känslor, påpekar tjejen att det säkert är pendeltåget som går från en annan perrong lite längre bort. Så då var det bara för mig att springa. Men jag hann. Jag hann.

Så jag tog mig till Partille och min kära syster i Guds familj, Lisa. Det blev en tidig kväll eftersom båda var trötta. Istället vaknade vi lite tidigare, såg en frukostfilm, lovsjöng, pratade och skyndade bedjande mot tåget. Supermysigt.

Dagen fortsatte med en promenad från Alingsås till Hjälmared (cirka 5 kilometer). Och detta gjorde jag endast för att jag helt plötsligt blev snål, intygade mig själv att vardagsmotion är bra och för att jag inte orkade vänta på nästa buss som skulle gå först om en timme. Väl hemma var jag för lat för att laga egen mat så jag köpte in mig på middag i matsalen. Där försvann de insparade busspengarna plus 20 kronor till. Fast det var värt det. Har seriöst aldrig ätit sådan god lax tidigare.

Och denna fina dag rundades av med Notting Hill i Anitas villa tillsammans med andra internatare som är kvar över helgen.

Och dagens upptäckt är hur gott det är att doppa glass i jordgubbste. Mumsfilibabba.

Lisa och jag

Fredag den sjuttonde

Svarar på mejl, väntar på brev, gör mig i ordning för att rösta, klottrar med färgpennor, lyssnar på Emily Jane White, pratar med äventyrare, äter storfrukost och reser till Partille där underbara Lisa är. Regnet ska inte få förstöra den här dagen.

Och det är ganska tyst i huset

Lagade mammas underbara ugnspannkaka till middag. Avslutade sedan dagen med ett låååångt samtal med underbara Eva. Tänk hur mycket man kan sakna människor och dess stundtals(?) dåliga humor.

Det blir väl så att när andra far hem, börjar man själv tänka på hur det skulle vara att få träffa alla igen. Men som jag skrev i vykortet till morfar, det är väl en stor lycka att faktiskt ha något att längta efter och sakna.

Eva, fina Eva.