Och vi håller tummar inför valet imorgon

Jag hade faktiskt föreställt mig att det skulle vara spännande att rösta. Jag menar, det var ändå första gången som jag fick rösta i riksdagsvalet. Men pyttsan, det var ju bara att lägga några papper i några kuvert och hips vips var det klart. Ingen spänning där inte.

Spänningen igår bestod istället i att komma på tåget till Partille.
Jag var i god tid på tågstationen. Säkert en halvtimme i förväg, så jag köpte en cola och en korv och satte mig på en bänk med "Boktjuven" och njöt av lugnet. Jag hade till och med kollat upp varifrån tåget skulle gå; "Spår 0". Jag tänkte ingenting mer på det. Tills jag fyra minuter innan avgång går ut för att ställa mig vid spåret. Hittar jag ett Spår 0 då? Nej, så klart inte. Panik infinner sig. Och jag lovar att ett fjortispar satt och skrattade åt mig. Eller jag vet inte... de skrattade. Och kollade på mig. Därav min slutsats. Men den bjuder jag på.
Två minuter kvar och jag slutar bry mig om fjortisarna och frågar en tjej om hon vet var Spår 0 är. Hon skakar på huvudet och frågor om det ens finns det sådant spår. Tydligen, svarar jag och pekar på skylten. Just när jag ska gå ut genom dörren och få lite mer stressrelaterade känslor, påpekar tjejen att det säkert är pendeltåget som går från en annan perrong lite längre bort. Så då var det bara för mig att springa. Men jag hann. Jag hann.

Så jag tog mig till Partille och min kära syster i Guds familj, Lisa. Det blev en tidig kväll eftersom båda var trötta. Istället vaknade vi lite tidigare, såg en frukostfilm, lovsjöng, pratade och skyndade bedjande mot tåget. Supermysigt.

Dagen fortsatte med en promenad från Alingsås till Hjälmared (cirka 5 kilometer). Och detta gjorde jag endast för att jag helt plötsligt blev snål, intygade mig själv att vardagsmotion är bra och för att jag inte orkade vänta på nästa buss som skulle gå först om en timme. Väl hemma var jag för lat för att laga egen mat så jag köpte in mig på middag i matsalen. Där försvann de insparade busspengarna plus 20 kronor till. Fast det var värt det. Har seriöst aldrig ätit sådan god lax tidigare.

Och denna fina dag rundades av med Notting Hill i Anitas villa tillsammans med andra internatare som är kvar över helgen.

Och dagens upptäckt är hur gott det är att doppa glass i jordgubbste. Mumsfilibabba.

Lisa och jag