Och än har tiden inte kommit i mål

De senaste dagarna har cyklat marathon och jag har bara följt med i vinddraget. Ibland har jag tagit en paus, ätit av korvstroganoffen som aldrig ville ta slut, pratat med en ny granne (även om vi bara var det i några dagar), fått telefonsamtal från en vän i norr och plockat björnbär under en promenad, sedan har tiden trampat i väg igen.

Jag är nu helt utflyttad och sover hos Äniläna och hennes familj. De är så fantastiska, låter mig fylla deras garage med mina banankartonger och äta av det som finns i kylskåp och skafferi. Att jag tycker om dem så mycket gör ju inte saken sämre precis.

Två dagar kvar. 

Lycka #110

Lycka är att få ha oväntat men värt och trevligt samtal vid köksbordet.

Åtta dagar kvar i Sverige

Ena dagen gör jag ingenting vettigt förutom att laga korvstroganoff, en annan dag fylls tiden upp av att äta och promenera runt stan med en smålänningsvän, välbehövlig pratstund hos Sofia och övernattning hos Anna. Som sedan övergår till en dag med gudstjänst, körning av de första flyttlådorna (mina älskade banankartonger), samtal till familjen i Brighton och nu snart bugg. Ibland hade jag kunnat önska att livet hade ett inbyggt balanssystem, som fick dagarna att blir lite mer jämna i aktivitetsnivå. Men det är kanske det vi ska ha almanackan till.

Angående familjen i Brighton så verkade han jag pratade med väldigt väldigt trevlig. Han berättade bland annat att måndagen vi kommer är en "bankday", jag förstod det som att det betyder att dagen är som en söndag. Vilket då skulle innebära att det är sjukt mycket folk inne i London och att tågen kommer gå lite sämre. Så han tipsade om en annan färdväg än vad jag och Annie hade planerat. Värt att få tips från någon som har koll. Men jag ska mejla honom och dubbelchecka. Jag litar inte riktigt på min engelska än.

Nu ska jag försöka andas lite och byta om till dansvänliga kläder. Här ska kjolar snurras!

Familjen i Brighton

Nu har jag äntligen fått reda på vilka jag ska bo hos i Brighton. Det verkar som en fin familj. Mamma, pappa, tonårsdotter, katt, piano och 25 minuters promenad till skolan. Perfekt om ni frågar mig. Ska bara samla på mig mod och ringa dem ikväll.

Svävande människa

Jag överlevde och fick träffa min syster. Dessutom gick jag förbi två spännande människor på väg tillbaka till centralen. Den som kan förklara hur de gör... den bjuder jag på en piggelin nästa gång vi ses.

Sostotocockokhohololmom

I skrivande stund sitter jag på en parkbänk någonstans i huvudstaden. Tågresan hit gick bra. Träffade tre kändisar att både dricka te och kliva av tåget med. Sånt blir jag glad av.

Målet för dagen är att träffa syster och sedan ta mig till Göteborg. Förhoppningsvis ska jag lyckas göra det utan allt för stora komplikationer. Det jag är mest rädd för är att bli överkörd av någon stressad cyklist. Varför finns det inte hastighetsbegränsningar för dem också?

Sista natten

Kanske borde jag skriva något avskedsaktigt här. Beskriva hur annorlunda det känns att lägga sig i sängen och veta att detta är sista natten i Blåsmark på flera månader. Kanske hade jag skrivit det om det vore sant.

Det känns som en helt vanlig kväll. Punkt.

Emma och Ylva

Du ska hålla det du lovar. Det får vi lära oss på dagis. Ändå kan det vara så svårt. Men här kommer i alla fall något jag lovat. Några bilder från min och Emmas fotosession tidigare i sommar.

Dagens lemur #8

Gårdagen bjöd på varmt väder. Jag och Sofia strosade runt på Nolia, köpte några saker och åt lunch på stan. Och så kramade vi hejdåkramarna. Sedan for jag vidare till Magda och picknickade och pratade och kollade på möbler och jag fick en lemur i form av en nyckelring. Då blev jag glad. Även vi sa hejdå. Men som Magda sa; det kändes som vi skulle ses dagen efter. Men inte. Det dröjer minst fyra månader till nästa gång. Jag tackar Gud för skype, google+ och facebook.

Mer än sju sorters blommor vill jag lova

Hej. Det är fullt upp nu. Med saker som att skriva packlista, fika, titta på bebis, jobba klart, promenera, äta surströmming, plocka blombukett och somna till Sherlock Holmes.

...

Jag avskyr att säga hejdå.

Västerbottensluft

Nu har jag och mor andats nytt syre i några dagar och beger oss tillbaka hem. Där kommer operation packning att inledas, så fort som möjligt.

Lycka #109

Lycka är att hela familjen kan sitta och spela spel tillsammans.

Lycka #108

Lycka är att äta pizza med gamla klasskompisar från gymnasiet och kolla på bilder från tider då alla var mindre.

Äkta Blåsmarksdagar med en touch av Brighton

Igår var det stora "gå igenom alla flyttahemifrånkartonger som förökat sig under åren"-dag. Det gick helt okej. Slängde ungefär hälften. Och hittade en servis som var bortglömd. Glädje.

Det firade jag med att gå på en långpromenad och njöt av Blåsmarks vackra sjö.

Idag skulle jag laga lasagne till lunch. Men jag hann knappt börja steka köttfärsen innan mamma kom inrusande och sa till mig att gå ut och ta kort på trollsländan som satt på altanen. Så det gjorde jag. Tänk att det finns sådana här djur. 

Och den färdiga lasagnen. Godkänd enligt samtliga runt matbordet.

Och dagens hjärtklappare var när det ringde på min mobil. Dolt nummer. När jag svarade var det en kvinna från England och skolan där. Hon verkade trevlig så det finns hopp om framtiden. Men lite läskigt var det att prata engelska. Jag insåg att det är på riktigt. Jag ska verkligen till England.