En ask med fint papper

När drömmarna inte ryms i tidsschemat
får man prioritera om och komprimera fantasierna
lägga dem i en liten ask längst in i garderoben

och komma ihåg att inte glömma dem
när man flyttar hem igen

Lycka #1

Lycka är att få ha Gud så nära i vardagen att man till och med börjar lektionen med att be.

"Schuuuuup" (Ja)

Nu är första riktiga dagen över. Den var överfylld med information, nya människor, iskalla bad, utlärning av norrländska, grillning, brännboll, förklaringar om vad palt innehåller, ännu mer nya människor, skratt, popcornlukt, gömda nycklar i skor, fotografering och underbar kvällsandakt.

Jag är ganska säker på att jag kommer att trivas här. Om jag bara lyckas fixa en cykel. Om bara han som jag vill köpa en cykel av, skulle kunna vara vänlig och svara när jag ringer. Då kommer jag trivas kanoners.

Hjälmared

Nu sitter jag här i det grönvita rummet som kommer att vara mitt hem i tio månader framöver. Det är större än mitt rum i Blåsmark och jag har egen toalett med dusch samt tre (!) garderober. Vilken lyx!

Hittade nyss ett kort från mamma och pappa som de hade smugit ner i packningen. Och det var en aning svårt att hålla tillbaka tårarna. Men jag tror att jag kommer att trivas här. Jag hoppas det.

Mot tåget

Nu far jag. Nästa gång jag skriver är jag i Alingsås. Håll tummar och tår för att tåget inte ska vara försenat.

Oroväckande lugn

Eller är jag kanske för dum för att fatta att jag om 24 timmar är i en ny stad.

Packningsstrategin

Vi viker ihop vårt liv
till minsta möjliga volym
och fyller tomrummen med hårprodukter

18 timmar kvar i Blåsmark

De här sista dagarna går både fort och sakta. Nyss var det ju konfirmation, men det känns ändå så långt bort. Jag saknar redan Magda och Robert. Jag är så tacksam att jag fick jobba med dem, vi kunde inte ha varit ett bättre fritidsledarteam.

Magda som jag fick äran att dela rum med i nästan tre veckor.


Robert med Strife, som var vandringspriset i konfirmandernas Chip 'n Pop contest.


I talet till konfirmanderna skrev vi att det hade varit både toppar och dalar på lägret. Och det var det verkligen. En av topparna för mig var när jag i slutet på lägret fick förbön av tre killar. De bad bland annat om att jag skulle vara en stolt ledare på söndagen när de konfirmerades. Deras bön besvarades verkligen. Alla konfirmander var så sjukt duktiga och jag kunde inte vara annat än stolt.
En del av deras redovisning var att göra ett musikdrama. Första gången jag såg dem göra det var det svårt att hålla tillbaka tårarna. Även de andra gångerna var det svårt att inte gråta. Här kan man se en variant av dramat på youtube.

Andra tillfällen då det är svårt att hålla tillbaka tårarna är när man ska säga hejdå till vännerna här i Piteå. Ikväll var det åtta fina tjejer som jag kramade om. Jag kommer verkligen att sakna alla. Tur att det finns höstlov så att jag får komma hem och träffa dem igen.

Och nu är det hög tid att sova den sista natten hemma.

Promenix

Och tystnaden känns som en främling.
En vänlig främling.

The last night

16 timmars jobb idag. Och än är det inte färdigt. Nu, medan konfirmanderna ser film, ska jag skriva ett tal till dem coh sedan ska det skrivas i deras Biblar. Ska vi gissa på att det blir en lång natt?

7 dagar kvar

Nu har nedräkningen börjat på riktigt. Om prick en vecka sitter jag på tåget och är sjukt nervös inför att bo i en ny stad, börja en ny skola och träffa nya människor. Det är galet. Jag har nog inte fattat det själv än.

Kort reflektion i natten

Sitter utanför en larmad dörr och bokar tågbiljetter. Detta görs i sällskap av den underbara tystnaden och en långbent spindel. Och jag undrar om insekter någon gång har upplevt att en dag börjat på ett sätt men slutat på ett heeelt annat vis.

Dagens programpunkter

Bli överfallen av en myrhjord och leta efter billig cykel i Alingsås. Jag har vad jag gör under min lediga dag.

Livstecken

Jag tror inte att jag hade kunnat spendera mina sista två veckor här i Piteå på bättre sätt. Leka, be, läsa Bibeln, fotografera, sjunga, lära känna nya människor, klä ut sig, skratta, äta sjukt god mat och volleybolla... på arbetstid! Hur stor lycka är inte det? Och det mest fantastiska är när Gud verkligen konkret svarar på bön.

Jag skulle ju ha kvällsandakten på måndagkvällen och hade inte någon idé som riktigt fungerade, så jag bad till Gud att han skulle fixa det och hjälpa mig att skriva ner det som jag skulle säga. 20 minuter senare hade jag skrivit klart hela andakten. Har aldrig varit med om snabbare bönesvar.

Lycka är också att få springa barfota på nyklippt gräsmatta och njuta av sommarkvällen.

Lägertime

Och med ont i halsen leker vi familjen Olsson och försöker i domstol komma fram till om Gud finns eller ej.