Och de där snilleblixtarna som bara kommer. Utan förvarning. Kaboom.
Jag tror jag har löst ett av de största problemen i romanen. Eller snarare; jag har kommit på hur jag kan behålla handlingen i ett litet samhälle. Det kanske låter som en pyttegrej, men allting skulle ha falerat om jag varit tvungen att be Sebastian, Frida och Vera att flytta in till en stor stad med sjukhus. Då hade det inte blivit en bok. I alla fall inte den här boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar