Tillsammans med febern och Norah Jones har jag suttit och skrivit på mellansnacket till torsdagens poesiuppträdande. Det känns som det var evigheter sedan jag höll på med poesin, trots att det bara var några månader sedan jag tävlade i Luleå. Hur som helst påminns jag om vilken makt ord har. Någon gång för länge sedan skrev jag detta:
"Och det handlar om hur ord
kan gripa tag i ens andning
och
inte släppa greppet
förrän budskapet verkligen nått fram"
Det är så det känns just nu.
Och det känns så fruktansvärt roligt att få hela 30 (t r e t t i o ! !) minuter att spendera hur jag vill. Läsa vad jag vill. Utan kravet att behöva vara rolig. Utan någon jury som ger poäng. Så jag passar på. De där dikterna som alltid varit för korta för att tävla med i poetry slam ska få liv. Kanske ses vi där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar