På flyget hit satt jag och Annie och pratade om hur vi trodde att våra namn skulle uttalas här i England. Vi kom fram till att mitt förnamn nog inte var det enklaste, men jag trodde verkligen inte att det skulle vara så här svårt för britter att säga det. Utdrag ur ett normalt upprop:
- Ölva, Ööölva Andersson?
- Yes.
- Was it right? How do you say it?
- Ylva.
- Ulva?
- Ylva.
- Iiilva.
Och så nickar jag och ler. Det får duga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar