Vänner och symaskin

Idag hade jag ett uppdrag. Jag hade fått ett förtroende. Sådant tycker jag är svårt. För jag börjar direkt tänka: "Vad kommer de andra tycka? Tänk om jag väljer fel? Jag klarar inte det här!" Det är därför man har vänner att rådfråga. Med hjälp av fjorton samtal och fem mms till Anna lyckades jag genomföra mitt uppdrag. Och jag tror det resulterade i något bra.

Anna på paltzerian i Öjebyn. Augusti 2011.

I väntan på framtiden tänker jag plocka fram min symaskin och fixa dragkedjor. Förra gången jag tog fram min kära Bernina så var den inte alls på humör. Den spottade ut allt som hade med underspolen att göra. Men tack vare tur eller några väl dolda teknikgener lyckades jag fixa den. Nu hoppas jag bara att den inte hittar på något nytt spratt. Jag känner ingen längtan efter att agera symaskinsreparatör igen.