Tvivlet på de producerade orden

Det är nästan så jag får ta tillbaka föregående lycka. Några timmar efter att jag publicerat det läste jag igenom vad jag skrivit på hemtentan hittills och började störttvivla på om det. Om det verkligen är det som frågan handlar om. Och huruvida det ens var det minsta vettigt det jag skrivit. Jag tycker ofta det blir så, även med romanen, att när jag läser igenom det jag nyss skrivit känns det som om allt bara är skit. Men om det sedan får ligga några dagar och jag läser det igen känns det ofta aningen bättre. Jag hoppas att samma sak gäller med denna hemtenta. Dock har den bara åtta dagar till på sig att förvandlas från "hej skräpkorg" till "äh, det duger".