Jag tror inte det var min poetiska klädsel som gjorde kvällen bra. Inte heller var det den alltför höga volymen på micken. Inte ens rökmaskinen påverkade. Snarare var det den härliga stämningen med massvis av poeter, den höga kvalitén på alla dikter och att jag inte tappade bort mig när jag läste.
Dock har jag aldrig tidigare varit med om att poängen skenat iväg som de gjorde ikväll. De poeter som var först ut att läsa fick poäng kring sex-sju. Om de fick en åtta var det "wow!". På slutet blev det nästan burop om juryn gav poeten en åtta. Synd. Rättvisan försvinner. Om det nu någonsin funnits någon rättvisa i poetry slam. Om man ens kan tävla i poesi. Det är en fråga man kan ställa sig. Men något har gått snett när hon som vann Göteborgs årsfinal får lägre poäng än vi övriga i laget som "bara" är reserver.
Arrangörerna presenterar SM som "tävlingen där Sveriges bästa estradpoet ska utses". Vi i vårt lag tycker det är lite missvisande. Så som en av mina lagkamrater sa: "Det är den bästa poeten på just denna plats, denna tidpunkt och med dessa människor som jurygrupper." För det är ju så. Skulle det vara andra jurygrupper skulle resultatet säkerligen se annorlunda ut. Det är ju inte som i fotboll där man klart och tydligt (oftast) ser vem som gjorde mål eller inte. Men det är väl kanske det som gör det så spännande att tävla. Man vet aldrig hur det kommer att gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar