Har du gråtit? frågade hon. Nej, sa jag. Jag har ätit falafel.

Jag kan inte annat än att konstatera att möhippan blev lyckad. Bildbevis kommer på lördag.

Jag konstaterar även att det är sjukt duktiga poeter som tävlar i sm. Och att det är häftigt att under tre minuter uppslukas så mycket av någon annans ord att hela världen utanför försvinner. Tänk då att detta händer 16 gånger på en kväll. Poesin som den ska vara. En verklighetsflykt.

Och jag konstaterar sist och kanske också minst att jag aldrig mer ska köpa en falafel med stark sås. Jag trodde att det var samma styrka som på tacosås. Det var det inte. Hela munnen bränner och när jag gick ner för att hämta ett äpple i köket i förhoppning om att det skulle svalka (det gjorde det inte), så var en huskompis där. Hon kollade konstigt på mig. Fick sedan höra att hon trodde att jag var ledsen eftersom det var det som mina rinnande och blodsprängda ögon faktiskt utstrålade.

Men jag är glad, för det har varit en dag jag kommer minnas.