Ibland blir det bara för mycket

Ibland blir det bara för mycket. Även om allt är roligt. Jag har vetat om det länge, att man ska prioritera att vila. Också. Men det är först när det drabbar en själv som budskapet verkligen går in.

Jag gissar att det var vad som hände förra helgen. Då när likgiltigheten drabbade mig. Ingenting kändes roligt längre, ingenting kändes sorgligt längre. Jag kommer ihåg hur jag tänkte att allt bara kändes tomt. En vän skrev till mig att efter en natts sömn kommer nog allt kännas bättre. Och hon hade rätt. Det kändes bättre på söndagen. Men det var ändå en upplevelse som skrämde mig. Jag hade hellre önskat att vara ledsen istället för att vara likgiltig. Får då hade jag åtminstone känt någonting.

Det var den händelsen som gjorde att jag valde att boka tåg upp till norr. Hem. För att vila. Och jag inser att det var välbehövligt.

Dock har jag svårt att låta bli att göra saker. Idag hängde jag på stan med Robert och agerade smakråd. Som jag skrattat. Men tröttheten gör sig påmind. Vila nu, vila.