Dagens gallblåsa

Kom nyss hem från sista gången med improvisationsgruppen. Det kändes lite sorgligt att säga hejdå. Vissa kommer jag mest troligt inte se igen. Eller det vet jag ju inte. Göteborg är kanske mindre än vad vi tror.

I alla fall fick vi äntligen (?) berätta för varandra vad vi pluggade eller jobbade med. Det var inte så roligt som jag hoppats. Visst, det var trevligt att får reda på lite mer om människorna som jag skrattat så mycket med. Men med arbete följde även att vi berättade exakt ålder. Det räckte för att hierarkin skulle komma insmygande. Och utrop i stil med "VA?! Är du nittiotvåa?!", känner jag rent spontant att jag skulle kunna spy på. Jag är så less på det. Ja, jag är född på nittiotalet. Men det förändrar ju inte vem jag är.

Jag hade just tänkt skriva att nu får det räcka med gallblåsa, men så kom jag att tänka på dagens föreläsare. Om en högstadieelev hade fått hans skrivna manus en kvart innan föreläsningen hade denna unga tonåring kunnat lära oss mer än vad han gjorde. Då förstår ni på vilken nivå det var. "Hej, jag är supernervös. Därför läser jag jättefort och innantill. Dessutom tycker jag att jag verkar lugn om jag reser mig upp från stolen då och då, bara för att sätta mig ner tio sekunder senare eftersom jag återigen inser att jag inte ser vad jag skrivit om jag står upp. Och jag skulle troligen dö om jag försökte mig på att prata fritt någon gång. Dessutom kan Arne, föreläsaren ni ska ha på onsdag, säkert förklara detta bättre än vad jag kan."

Klart slut från dagens gallblåsa.