Ni vet när man har en sån där sömngångardag, då det känns som man lever i en bubbla. Idag var en sån dag. Efter föreläsningar, lite basgruppsdiskussioner och linssoppekokning var jag totalt färdig. Sängen intogs och avsnitt av Skavlan och Äkta människor avlöste varandra.
Till ungefär kvart i elva. Då kom plötsligt piggheten och ville leka. Dessutom passade några idéer på att komma förbi också. Bra kombination. Och som alltid när jag väl får en idé ska den helst genomföras snabbare än direkt. Så systemkameran åkte fram. Likaså en extralampa och objekten för fotograferingen. Allt var frid och fröjd. Ända tills batteriet på kameran tog slut. Det är ju ingen kris i sig. I alla fall inte om man har en laddare. Vilket jag har. Trodde jag. Men jag insåg efter många bittra minuter av sökande att jag måste ha glömt att ta med den när jag flyttade hit. (Och jag frågar mig hur mycket det egentligen säger om mitt fotograferande här i Göteborg om jag först nu, 6 månader senare, upptäcker att batteriladdaren inte fanns med i flyttlasset.)
Så nu är jag ännu en kväll lagom bitter på mig själv (eller snarare den jag var i augusti förra året). Det börjar bli rutin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar