Vi andas ut och det vita som skymmer strålarna försvinner

Jag och syster agerade molnblåsare tidigare idag och till slut började faktiskt solen existera igen. Det var min första prestation idag.
Den andra var att sortera och prissätta alla ”hoppas någon stackars människa är villig att betala fem kronor för den här”-sakerna. Det var faktiskt lättare sagt än gjort. Hur ska jag kunna veta hur mycket någon är villig att betala för mina gamla konfaskor eller mammas morbrors tavla?
I alla fall, nu är alla (tolv) banankartongerna inpusslade i min lilla skrotbil och färdiga för att säljas på loppis imorgon. Och här ligger jag i solen och lyssnar på Toya som skäller för att komma in i skuggan. Det är kanske dags att släppa in henne.