Ylva anropar effektiviteten

"En uppgift tar så långt tid som man har på sig." Så har en smart gubbe sagt någon gång. Det stämmer så väl med mitt hemtenteskriveri. Vi har tre och en halv dag på oss och jag lovar att det kommer ta så länge för mig att bli klar med detta. På samma sätt som om jag bara haft åtta timmar på mig, så hade jag blivit klar på åtta timmar. Suck. Effektiviteten, var var är du?

Stormen Simone

Och jag kan bara ösa tacksamhetsglädje över min klass. Idag gick vi ett gäng till kanske Göteborgs mysigaste kafé, smaskade på godsaker och pratade om varför vi valt som vi valt och vilka alternativ vi har haft och kanske fortfarande har. Drömmen om att skriva klart boken gjorde sig påmind och plötsligt kom stormen och förkylningen så mycket lägligare än tidigare.

Och du tillhör båda kategorierna

Ute åskar det i oktober

mattan på golvet har en färg av cinnober

tiden har varit givmild och en skänkt en gnutta andrum

och tanken vägrar envist vara stum

för vissa människor lämnar spår

medan andra medvetet avstår

Lycka #136

Lycka är att på kvällskvisten strosa runt i nya kvarter, prata om livets alla balansfrågor och inspireras till att hitta nya vägar (både bokstavligt och i livet) tillsammans med en fin vän.

Gävle får fem av fem möjliga

I helgen var det alltså den efterlängtade dansmaran i Gävle. Sorgligt nog var Äniläna febrig och hemmavarande, så jag fick åka själv. Lyckligtvis träffade jag på flera som jag kände, till och med en blåsmarkare! På två dygn blev det totalt 12 timmars dans. (Jag tror att ni kan ana hur fötterna kändes på söndagen. Inte att leka med kan jag tala om.) Under de två dygnen hann jag även med att luncha med en otroligt engagerad yogautövare, promenera längs ån och förundras över hur vackert allt var. Gävle levererade mer än förväntat.

På resande fot igen

Det spelar ingen roll hur många packlistor jag skriver, oron som infinner sig på bussen kommer jag aldrig kunna minimera. Har jag glömt något nu? Packade jag verkligen skorna? Har jag med mig själv?!

Tillbaka på humanisten

Sitter i biblioteket vid humanisten och drar djupa andetag. Det är så många minnen som finns i lukten. Och jag tänker att jag har saknat att sitta här. I tjocksockar. Höra hur andra människor bläddrar och knapprar och tänker och dagdrömmer och flowar och ångestar. Livet ryms på några kvadratmetrar. Och jag kan bara njuta.

In the mind

Struktur och drömmar. De två ord som just nu definierar mina tankar. Och balans så klart, det kommer alltid att vara närvarande, dock aldrig existerande.

Topplista angående saker jag längtar efter

1. Att tentan ska vara över så jag får tid att städa mitt rum. Att kalla det för ett bombnedslag är en komplimang i detta sammanhang. 

2. Att tentan ska vara över så jag slipper försöka förstå mig på vad Schleiermacher och hans polare egentligen tyckte om vetenskap. 

3. Att tentan ska vara över så att jag med gott samvete kan få läsa något annat. 

Utifrån föregående lista kan man kanske ana att jag inte är riktigt nöjd med tillvaron. Den aningen är faktiskt fel. Jag har det bra och är glad över att få plugga statistik, det är bara den där lilla vetenskapsteorin som kommer och sprider ogillande känslor. 

Det var nog allt för denna gång. Adjö. 

Några uppdateringar av livstillståndet (har ni något roligare att läsa - läs det istället)

Vi kan väl säga så här: jag har nog aldrig pluggat så mycket på en vecka som jag pluggat den här veckan. Och den är inte ens slut än (!).

För övrigt kan jag konstatera att det är bokmässa och att jag gärna vill dit, men inte vet om det tidsmässigt är möjligt.

Till sist kan jag upplysa världens befolkning att jag för första gången åt makrill i tomatsås idag. Det var inte alls så äckligt som det såg ut att vara.


Slut för idag.

Bara ett stilla konstaterande

Dagens balettlektion kommer inte glömmas bort i första taget. Speciellt min rygg kommer ha svårt att glömma den.

Jag tycker vi ska tala om att ta saker förgivna

I veckan ville livet att jag skulle förstå att när saker flyter på och bara fungerar, då. DÅ. Ska man vara glad. 

Saker som inte gått vägen i veckan: (Eller allt har gått vägen man jag har fått ta gigantiska omvägar ibland.) 

- jag gick in i en dörr

- tog fel tåg när jag skulle till Alingsås (man kan inte tro att jag bott där ett år)

- efter att i två timmar ha suttit och svarat på seminariefrågor på datorn, väljer programmet att spara ingenting. Ingenting. 

- sista dagen i skolan och jag ställer väckaren en timme försent (men jag tror jag kommer i tid)

Jag väntar fortfarande på listans fortsättning. 

Låt nu vara nu

samla dig
samla tankarna
samla allt det som svävar

om än bara för en stund
låt nu vara nu
och var nöjd med det

Ibland får man leta länge. Sen finns det bara där. Rakt framför ögonen.

På spårvagnen. På väg hem från första övningen med lutherska missionkyrkans kör. Så tacksam. Äntligen. ÄNTLIGEN har jag hittat den där församlingen som jag vill stanna i. 

Lycka #135

Lycka är att det är överskott på killar på dansen, för då behöver man aldrig stå och vänta.

(För övrigt fick jag i kväll göra mitt första lyft. Eller alltså jag lyfte inte, det gjorde killen, men jag hoppade. Och det kändes som jag flöööög. Mer sånt åt folket!)