Hej Gud! Vi behöver dig.

På riktigt. När ska vi lägga ner vårt kämpande och bara inse att vi inte kan bli perfekta?

Ni vet.

Ni vet. Livet. Som man skulle kunna blogga om, det rullar på. Jag är tillbaka från en vecka uppe i norr. En vecka med förskoleobservationer, promenader på is, sommardrömmar med Magda, konfaplanering och massvis med stickning.

Ni vet. Poesin. Som man skulle kunna önska kom flödande hela tiden. Den kan man lyssna på när man inte skriver. Idag var det vårfinal i poetry slam och min klasskompis Siri vann. Inte alls oväntat om jag får säga det själv. Hon är oerhört duktig. En mening som kommer bo med mig i några timmar var skriven av en tysk poet som också tävlade: "Min svenska har ingen barndom."

Ni vet. Tankarna. Som man ibland vill stänga in, låsa om och sedan svälja nyckeln och i andra stunden bara vill skriva ner så att hela världen får höra vad som färdas genom nervcellerna. Och att hitta något där mittemellan.

Ni vet. Balansen. Som man alltid kommer att sträva efter, men som ändå kanske inte är det optimala.

Ni vet. Allt det där.

Orsakerna till tystnaden

Plugg och vackert väder.

Referat från helgen

Har hunnit vara hemma i norr i helgen. Så värt att få träffa familjen och vänner. Höjdpunkten var lördagskvällen, då det var 30-talsfest för volontärledare. Sjukt god mat, tävlingar, prat, dans och andakt. Fick nöjet att tillsammans med Jonas både ha en liten dansuppvisning och sedan lära ut bugg till alla som var där. Skojsigt, minst sagt.

Resan ner gick bra, förutom att en kille i kupén blir åksjuk och det hela slutade i en kräkincident. Men det är sånt som händer. Mår man illa, så mår man illa. 

Och nu är jag tillbaka i studentlivet. Mycket plugg. Vi läser om utvecklingspsykologi. Anknytningsteorin är den mest intressanta. Bara så att ni vet. Hejdå.

Konsistens

Tidens hastighet återkommer
precis som min förvåning
- ska jag tillbaka nu?

någon vinkar
säger hej då fastän jag inte lämnat än
och när jag kliver på tåget
finns jag fortfarande kvar i busskuren
- fast i tanken

allt är i tanken

tiden har ingen hastighet
tiden är

precis som jag inte lämnar något
jag bara är
- fast på olika platser

Det är inte bara luft

inandningen når djupast
fyller
vädrar ut
återanvänder världens puls
till att rekapitulera
och andas ut




och börjar om

Bildbevis på minireunion

I samband med att tjockaste vinterjackan pajar och vantar försvinner, kommer äntligen vårsolen. Och med det glada tjejer. Här på bild inga mindre än Evelina och Madeleine.

För mer bilder från helgen rekommenderar jag Annies blogg.

Lycka #130

Lycka är att ha tre brightontjejer på besök. Övernattningsbesök till och med.

Vad händer?

Skriver hemtenta, coacher klasskompis inför poetry slam, dricker nyponsoppa, ligger i sängen och spelar spel på mobilen, funderar fram buggturer att lära ut, snor Annas bästa bugglåtar, leker Martin Timell med bokhyllan, läser andras bloggar, tänker att jag inte har så mycket att skriva om för tillfället, applåderar er som tittar in här varje dag trots låg aktivitet och så andas vi på det. Back to plugget.

Lycka #129

Lycka är att ha en säng att sova i när buggkvällen inte alls levererade som förhoppat.

Lycka #128

Lycka är att få gotta ner sig i emotionernas ursprung.

När torktumlaren inte gör sitt jobb...

Då tar man det man haver. Ouppsatta gardinstänger till exempel.

För de intresserade. Och ointresserade.

Slasket har nu invaderat Göteborg. På allvar.

Låt mig presentera: iphonebilder från vår lägenhet

En helg går snabbt, men det vet väl alla om. Tacos, plugg, skrivbordsköp, spontaninhandling av matta, inflyttningsfest (inte vår), mer plugg, vän, storhandling och årets första korvstroganoff.

För de nyfikna kommer här bilder från lägenheten. Och eftersom detta inte är tidningen Sköna hem, är det heller inte tillgjort före fotograferingen. Välkomna hem till oss.

Köket med tema röda detaljer.
En kökslucka har även uttryckt sitt motstånd mot att hänga kvar.

Här kan man skåda vår soffa, vårt provisoriska soffbord
och att vi fortfarande inte har några gardiner.

På andra sidan av vardagsrummet har vi vår kommande syochpysselhörna.
Är inte skrivbordet fantastiskt så säg?

This is my room. Eller i alla fall mitt skrivbord som för
 tillfället är min enda avställningsyta.

Tadaa. En säng. Och en tom vägg som snart förhoppningsvis
kommer att fyllas med tavlor och annat fint.

Nu är det slut.

Nu börjar studentlivet på riktigt

Idag började föreläsningarna på riktigt. Psykologins historia och gruppsykologi hann avverkas innan vi fick göra den första gruppövningen. Vi byggde torn, som skulle vara höga, stabila och vackra. En timme hade vi på oss samtidigt som en i varje grupp skulle studera hur de andra agerade, vilka roller de tog och hur dynamiken förändrades. Intressant!

Det är dock väldigt långa dagar. 8.15 - 17.00. Och så tar det fyrtio minuter från skolan och hem. Tur då att det finns en skön soffa i vardagsrummet när man kommer hem. Nu ska jag ha en dejt med kurslitteraturen.