Ge oss fler stormar

han som aldrig brytt sig om att investera i empati

påstår att om samvetet hinner cykla ikapp en

ja, då är medvinden inte nog stark

Lycka #87

Lycka är att ha pluggat i nästan sex timmar och inse att det faktiskt går framåt.

Hur ska detta tolkas?

Jag har drömt så konstigt de senaste nätterna. Om stickade tröjor som jag får från frälsningsarmésoldater för att kunna koda ett hemligt meddelande, om att jag ansvarar för stängning av lillica i Arvidsjaur (tydligen ska man inte vrida om nyckeln helt för att kunna låsa), om att jag sitter på en stor snöhög och får reda på de senaste skallret från Piteå, samt att jag, Magda och Linus har en diskussion om vems bil vi ska ta för att kunna köra till Moskosel. Jag tror att BMW:n vann. Men jag är inte säker.

Hud

Ibland brukade jag tänka på dig som hud
att du en gång i tiden varit som kindmjuk hud
men att du nu hade blivit som rödfnasig hud på knogarna
som fått nog av vinterkylan
torrheten hade nästan börjat klia
och när jag tänkte på dig som hud
då brukade jag tänka på mig själv som helosansalva

du vet den där hudsalvan
som säljs i blåvita tuber på ica maxi
och som innehåller exakt 100 gram
och som inte luktar parfym
utan snarare någon odefinierbar variant av mint

du vet helosan som enligt produktbeskrivningen
ӊr den klassiska hudsalvan
som med sina fuktighetsbevarande
och återfettande egenskaper
skyddar och bevarar huden
den noggrant utvalda sammansättningen
återger huden dess naturliga balans
för torr och sprucken hud”

jag tänkte att du, samhället/världen/jorden
jag vet egentligen inte vad du vill kalla dig själv för
men jag tänkte att jag skulle kunna hjälpa dig
att få sprickorna att försvinna
att mitt fett skulle få tillbaka dig till utgångsläget
utgångsläget där du var lika len som en babystjärt

men det var när jag
fortfarande bodde i en håla i Lapplands inland
jag tänkte att plocka upp gamla glasflaskor ur skogen skulle hjälpa
eller möjligtvis att hälsa på den där ensamma pensionären någon gång

kanske hade det gjort dig len igen
om du bara hade varit lite rödfnasig på knogarna
men allt eftersom har jag nu upptäckt
att det är mycket värre än så

du är torr över hela kroppen
sprickorna på dina lår är för djupa
jag kan ana ditt skelett
på vissa ställen har du inte ens hud
den är uppfläkt
och inte ens 100 ton helosan
skulle kunna skapa en hudtransplantation
så hur skulle då mina 100 gram salva kunna göra skillnad?

jag tänker att det inte är någon idé
och skruvar på locket

och dina knogar fortsätter att vara rödfnasiga

Göteborgs poetry slam

Jag har ju hunnit tävla några gånger i poetry slam under mina tjugo år. Men aldrig har jag vunnit en tävling. Men någon gång måste ju bli den första. Och så blev det idag. Lycka på det. Seden är att vinnaren går hem med det som samlats in i hatten. Idag innebar det bland annat en hel del enkronor, en liten leksaksbil och en prinsesskrona från burgerking. Kan man få bättre pris?

Imorgon ska jag vinka av pappa och säga hej till en überintensiv tentapluggvecka.

Inte ett moln och tävlingsnerver

Pappa lyckades verkligen pricka in den helg som har flest soltimmar. Så igår promenerade vi en massa och såg Sofias sista föreställning. I skrivande stund är det klarblå himmel och vi börjar göra oss i ordning för gudstjänst i Buråskyrkan. Senare idag är det poetry slam som gäller. Om ni har lust kan ni ju hålla en tumme eller tre.

En fredag i Göteborg

Jag har som sagt min käre far på besök i helgen. Idag har vi hunnit med massor. Pluggat, ätit den möraste av möra fläskfiléer, promenerat i blåsten till Delsjön, fikat på Kanolds, ätit lax med sweet chili och sett Magnus Härenstams monolog "Morsning and goodbye". Jag överdriver inte när jag säger att under den sista aktiviteten var jag 35 år yngre än snittåldern på publiken. Men jag skrattade gladeligen ändå.

Och dagens bild föreställer ett gigantiskt träd och en pappa. 

Lycka #86

Lycka är att få ett oväntat telefonsamtal från Umeå och sedan umgås med far hela kvällen.

Onsdagskvällen i ett nötskal

Varvar pluggning med att stå framför spegeln och läsa dikter för mig själv.

Fettisdag utan semla

Det blev ingen semla idag kom jag just på. Trots det inleds fastan om en timme ungefär. Förra året försökte jag mig på att varje dag under fastan skriva några rader om olika bibelord, jag klarade det i typ tio dagar. Så jag ger mig inte på den utmaningen igen. Och 2010 års fasta inför julen innebar en vecka utan blogg och facebook för min del. Inte heller det är min tanke detta år.

Jag har faktiskt inte riktigt bestämt mig än för hur jag ska fasta denna gång. Vill ju att det ska vara något som jag faktiskt klarar av att göra i fyrtio dagar och som gör att fokuset på Gud ökar. Så är det någon som har några bra förslag, vet ni nu någon som tacksamt tar emot dem.

Hud

Kvällen har spenderats genom att ta konsekvenserna av den intensiva gårdagen; det vill säga genom att vara trött. Så jag har sett ikapp några avsnitt av "Äkta människor" och producerat några möjliga dikter till söndagens poetry slam. 

"Ibland tänkte jag på dig som hud
att du en gång i tiden var som kindmjuk hud
men att du nu hade blivit till rödfnasig hud på knogarna som fått nog av vinterkylan
torrheten hade nästan börjat klia
och när jag tänkte på dig som hud
då brukade jag tänka mig själv som helosansalva."

- utdrag ur "Hud".

När äter du din lutfisk?

Kom nyss hem efter två föreläsningar och jag känner mig helt lyrisk. Vilken föreläsare! Man får leta länge för att hitta någon som har torrare (i väldigt positiv bemärkelse) humor, är kunnigare i kristendomens historia och som har vitare hår. Kaffet för tolv kronor var ett onödigt köp. Inte en chans att jag hade somnat idag.

Dagens kuriosa som vi lärde oss:
- Om man ska vara petnoga firar vi under året Jesu födelse två gånger. Både den 25e december och den 6e januari (då de vise männen kommer.) Ta inte detta för sanning. Inte än. Efter Larven och Oglys invändningar senare på kvällen, anses detta inte korrekt. Måste dubbelkolla med Bibeln och föreläsaren imorgon. Efter kommentar av mor min, kan nog detta ändå anses som hyfsat rätt, så jag tar tillbaka överstrykningen. I alla fall till något nytt argument kommer fram. (Kul att man kan gå tillbaka och ändra i gamla blogginlägg hur mycket man vill utan att det förändrar tiden för när det egentligen publicerats. Som Frida och jag tidigare konstaterat så går klockan på blogspot aldrig att lita på.)
- Ingen vet om det var just tre vise män som kom. Det är bara något vi antar eftersom de hade med sig tre gåvor.
- Lutfisk ska egentligen inte ätas på juldagen, utan under adventsfastan, som ett substitut för köttet.

Ylva Myrman & SoulEsteem

I fredags var vi som tidigare nämnt och lyssnade på Karros band. Galet bra var de. Imponerande att det är egenskrivet material som de spelar.

Platsen för spelningen var Kontiki. Och det är inte ens värt att försöka beskriva det med ord, därför lånar jag bilder av Friden för att ni ska få en liten aning om hur stället såg ut.

 

Och så här glada var vi när vi äntligen fick ett bord att sitta vid, efter en halvtimmes väntan.

Tyvärr fångades inte den vithåriga tanten som totaldiggade bandet. Men hon var söt. Riktigt söt där hon satt och klappade i takt och log stort. Kanske inte det man väntar sig av en åttioåring när det är modern hiphop-soul som spelas.

Inte alls den bästa dagen i världshistorien

Men Anna gjorde den bättre med att komma med en semla. Tacken hon fick var att jag pluggade medan hon låg på min säng.

"Det räcker med Jesus"

Jag känner hatkärlek till predikningar som får mig att tänka. Det är så bra, så nyttigt och så utvecklande. Men ibland kan det göra ont. Så ont. Speciellt när tankarna leder till att jag bara vill sparka på Gud. Hårt.