Några uppdateringar av livstillståndet (har ni något roligare att läsa - läs det istället)

Vi kan väl säga så här: jag har nog aldrig pluggat så mycket på en vecka som jag pluggat den här veckan. Och den är inte ens slut än (!).

För övrigt kan jag konstatera att det är bokmässa och att jag gärna vill dit, men inte vet om det tidsmässigt är möjligt.

Till sist kan jag upplysa världens befolkning att jag för första gången åt makrill i tomatsås idag. Det var inte alls så äckligt som det såg ut att vara.


Slut för idag.

Bara ett stilla konstaterande

Dagens balettlektion kommer inte glömmas bort i första taget. Speciellt min rygg kommer ha svårt att glömma den.

Jag tycker vi ska tala om att ta saker förgivna

I veckan ville livet att jag skulle förstå att när saker flyter på och bara fungerar, då. DÅ. Ska man vara glad. 

Saker som inte gått vägen i veckan: (Eller allt har gått vägen man jag har fått ta gigantiska omvägar ibland.) 

- jag gick in i en dörr

- tog fel tåg när jag skulle till Alingsås (man kan inte tro att jag bott där ett år)

- efter att i två timmar ha suttit och svarat på seminariefrågor på datorn, väljer programmet att spara ingenting. Ingenting. 

- sista dagen i skolan och jag ställer väckaren en timme försent (men jag tror jag kommer i tid)

Jag väntar fortfarande på listans fortsättning. 

Låt nu vara nu

samla dig
samla tankarna
samla allt det som svävar

om än bara för en stund
låt nu vara nu
och var nöjd med det

Ibland får man leta länge. Sen finns det bara där. Rakt framför ögonen.

På spårvagnen. På väg hem från första övningen med lutherska missionkyrkans kör. Så tacksam. Äntligen. ÄNTLIGEN har jag hittat den där församlingen som jag vill stanna i. 

Lycka #135

Lycka är att det är överskott på killar på dansen, för då behöver man aldrig stå och vänta.

(För övrigt fick jag i kväll göra mitt första lyft. Eller alltså jag lyfte inte, det gjorde killen, men jag hoppade. Och det kändes som jag flöööög. Mer sånt åt folket!)

En torsdag

När tidsuppfattningen försvinner då gäller det bara att följa det almanackan säger, hoppas att svaren kommer till slut och käka huvudvärkstabletter. 

Förutom det kan det glädjas över att björnbären är mogna och att ett halvt kilo står och väntar i kylen för att bli rensade. Och att terminstart också betyder återseende av hemgrupp. Det är lycka. 

Det går som på ett ut

Tålamodet får snart träningsvärk
och jag önskar mig tankeläsningens superkraft
eller dåligt minne

Det känns som en nystart

Det kan hända att jag orsakade bestående men hos Anna igår. Men det är inte så lätt att behålla glädjen inom sig när man, efter flera dagars kämpande, äntligen får till så att de senaste kommentarerna syns på högersidan på bloggen. Ni har väl inte missat det?

För övrigt tycker Anna att jag bara är lite jobbig när jag, efter tre månader ifrån lägenheten, kommer tillbaka med massa inspiration och motivation till att möblera om. Tusen idéer har jag angående saker som kan ändras, förbättras och förfinas. Får se hur länge det håller i sig.

Och till sist kan jag utlysa en välkomsthälsning till min cykel. Ett år har den varit omhändertagen av en annan person än undertecknad, men är nu tillbaka i min närhet. Cyklade från korsvägen hem på ungefär tjugo minuter. Inte en enda gång undrade jag vad jag höll på med. (Det är nu ni ska höja ögonbrynen.) Jag njöt till och med. Hur som helst så kanske det här blir en sån där höst då jag faktiskt cyklar till skolan någon gång i bland. Kanske blir det en sån där höst som jag faktiskt skapar bra rutiner. Kanske en sån där höst som inte bara rusar iväg. Den som lever lär upptäcka.

That's the news from the south.

Tre år sedan jag satt på nattåget ner till Hjälmared

Dagarna flyter ihop, på ett bra sätt, för det händer så mycket roligt. Idag kom Julia och förgyllde vår kväll. Soppmiddag och sedan långpromenad i hoodsen, innan vi avslutade med en gigantisk tillbakablick till Hjälmared. 300 bilder, ett tjugotal filmer och många skrattårar senare kan jag inte annat än att vara lite avundsjuk på alla dem som börjar på Hjälmared imorgon. Fatta vilket år de har framför sig!

Imorgon går tåget upp till norr igen. En snabbvisit denna gång. Men snabbvisiter ska man inte förakta, de är bra de med.

Oktobermaran i Gävle

En av de där sakerna man kan se fram emot är oktobermaran i Gävle. Dans tre dagar i rad. Lycka. Och nu är i alla fall boendet bokat dit. Om någon som läser detta också ska dit; hojta!!

Håller för öronen och skriker att solen faktiskt fortfarande värmer

Någon säger att hösten är här. Jag vägrar tro det och åker ut till skärgården, hälsar på gamla och nya vänner, promenerar runt i staden med Hjälmaredare och njuter av att det spelas musik lite överallt. Sen tar jag tag i livet, packar upp väskor som borde ha varit tomma för länge sedan, bokar biljetter till olika platser och börjar längta. Så mycket nytt väntar. Om ni bara kunde ana. Och det kan ni säkert. Ni vet ju själva hur livet är.

Till de tappra läsarna: en uppdatering

Juli är ganska lätt att sammanfatta. Så här har det sett ut varje vecka: jobb tisdag till fredag, borta resterande dagar. Jag har hunnit med två resor till Umeå. En med hjortonplock och abborrfiske. En med lägenhetshäng och dans. Förra helgen möttes jag och Anna på mitten av landet, närmare bestämt i Malung för att dansa på dansbandsveckan där. Så kul. Så värt. Längtar redan till nästa år. Den resan var för övrigt väldigt spännande när det gäller "möta okända människor och prata med dem"-fronten. En kupé fullsmockade med bra och härliga människor att babbla med på nattåget ner. En tysk fjällvandrare på att fika med i Mora. En dalmas att diskutera serier med på tåget. Och så en snabbvisit hos Martin i Uppsala (fast han är ju inte okänd precis). Jag njuter fortfarande av den helgen.

Och nu vankas det sommarstuga. Första och antagligen enda gången i sommar.

Hoppas ni har det bra där ute, var ni än befinner er!

Så är det bara.

När förkylningen håller i sig längre än vad minnet kan komma ihåg att den någonsin gjort, hamnar det mesta på sparlåga. Orken. Glädjen. Kreativiteten. Motionen. Sociala förmågan. Sommarlovet. Och längtan efter att vakna pigg är min ständiga följeslagare. Tänker på hösten. Hur bra allt kommer bli. Någon påpekar att så säger du alltid. Ja. Optimisten väcks till liv när avståndet mäts i mil.

Så är det bara.

"Rita en ko, Ylva!" "Okej."