Helgen med far min

Promenad upp till the hills, kortspel, middag med värdfamiljen, London, Mamma Mia, italiensk restaurang, massvis med gatuartister, flyt med transporter, kyrkobesök, matfestival, doughnuts, sista kvällen med prat, tidig morgon, riktigt oflyt med transport och sedan hejdå. Så skulle jag vilja sammanfatta helgen jag och pappa haft tillsammans. Det var välbehövligt att få träffa någon hemifrån. Och väldigt trevligt. En fin weekend helt enkelt.

Imorse steg vi upp kvart i fem för att ha gott om tid för att ta oss till flygplatsen. Det behövdes om vi säger så. Ett trasigt tåg försvårade allting. Jag tänker inte dra alla detaljer, men jag trodde att jag skulle missa första lektionen. (Eftersom vi inte får komma in i klassrummet om vi är mer än fem minuter försenade, utan får snällt vänta i två timmar till nästa lektion.) Men jag hade tur, kl 09.04 kom jag inrusande i klassrummet och fick lära mig i vilken ordning man skriver adjektiv.

Internationellt café i Hove

Kyrkor är bra. Igår var vi på ett internationellt café som baptistkyrkan i Hove har varje onsdag. Jag trodde att det skulle vara trevligt. Men inte så trevligt som det faktiskt var. Det var superroligt. Vi var sex tjejer från skolan som åkte dit. När vi kom dit var det inte särskilt många andra där, men det fylldes på allt eftersom. Folk från Italien, Japan, Iran, Lettland... en blandning helt enkelt. Och vi fikade, pratade, spelade bordtennis och skrattade. Vad mer kan man begära?

Imorgon kommer pappa hit. Jag längtar.

Var det någon som sa konstig prioritering?

Hej jag heter Ylva och går på en skola som inte har någon slags ventilation, men lärarna rättar uppsatserna på datorn.

Måndag vecka 3

Kyrkan som jag var till igår verkar bra. Riktigt bra. Direkt när jag gick in var det en man som frågade om jag var ny och visade mig var jag skulle sitta för att lära känna människor av det yngre slaget. Jag hängde med i predikan trots att det var om uppenbarelseboken och lovsången gick att sjunga med i, utan att spräcka stämbanden på grund av alldeles för höga/ljusa toner. Dit kommer jag absolut att återvända.

Idag efter skolan har jag bara pluggat, sovit en halvtimme, ätit och pluggat. Hips vips så har det blivit massor av läxor att göra. Men jag vill verkligen göra bort dem innan helgen då pappa kommer, för inte vill jag sitta och plugga då inte.

Och i brist på annat onödigt vetande får ni här en bild på familjens katt Boris som ständigt krafsar med tassen på kylskåpet för att få mer mat. 

Lycka #112

Lycka är att ha en värdfamilj som:

- fixar boende till din pappa när han kommer på besök.
- tar med dig till grannstaden för att gå längs stranden och bara prata.
- berättar hur du får de billigaste biljetterna in till London.
- frågar om du vill ha med dig en matlåda till skolan imorgon.
- låter dig bli en del av familjen.

Det finns hopp

Bristen på inlägg är inte ett tecken på att det inte händer någonting. Snarare tvärtom. Idag var jag och tre till inne i Brighton, låg på stranden och hade det gott, åt lunch ute och kollade lite i affärer. På kvällen stannade jag hemma, vilket visade sig vara ett bra val. Min värdfamilj hade bjudit hem några av deras vänner och vi åt massor av god mat och hade det riktigt trevligt i några timmar. Imorgon ska jag testa en ny kyrkan. Hoppas hoppas hoppas att jag kommer trivas i den, för de har internationella caféer varje vecka och smågrupper som man kan vara med i. På hemsida står det att det brukar vara 400 personer där varje söndag, så det finns verkligen hopp!

Bortskämd norrlänning i Southwick

Idag var sista dagen på den andra skolveckan. Imorgon bär det iväg till London. Min värdpappa jobbar som ekonomirådgivare (om jag fattat det rätt) och i veckan har han varit i just London. Två kvällar har han kommit hem med olika kartor över huvudstaden och visat vart vi kan gå. De är så snälla med mig.

Dock känns det lite konstigt att komma hem från skolan och sängen är renbäddad, golvet dammsuget och tvätten hämtad. Jag är glad att jag i alla fall får göra i ordning min egen frukost, annars skulle jag känna mig ännu mer bortskämd än vad jag redan gör.

Hammock och häng hos Annie

Det är sommarvärme här. Shortsväder alltså. När jag kom hem efter skolan kunde jag sitta ute i en hammock, skriva veckans uppsats "My secret life" och skypa med Sofia. Hur härligt är det inte på en skala? Typ fjorton av tio jordgubbstårtor.

Vi får läxor varje dag och en essay per vecka. Det låter mer än vad det är. Jag börjar upptäcka att det hänger väldigt mycket på oss själva hur mycket vi kommer att lära oss under de här månaderna. Så är det väl alltid, men här blir det extra tydligt. Det är så mycket lättare att prata svenska med varandra, för då kan vi skämta och säga allt vi vill säga. Men jag blir så glad när vi faktiskt pratar engelska med varandra (det är ju därför vi är här). Som ikväll när jag gick över till Annie. Det blev bara några minuter av modermålstalande. Värt.

Sen måste jag bara än en gång(?) säga hur skönt det är att redan känna någon här. Att kunna säga precis vad man tänker på och bara kunna sitta på var sin säng, plugga lite, prata lite och sen avsluta kvällen med gossip girl och te. Två tummar upp.

Prioriterar läxorna framför bloggeri

Hej. Jag lever. Men jag är trött. Vi gick typ aslångt idag. Men det var det värt. Hejdå.

I can't stand

Idag fick vi i uppgift att argumentera för tre saker som vi hatar eller verkligen inte tycker om. Mina var:

- om någon utropar: "VA?! Vet du inte vem George Clooney" är?!" och man känner mig som världens dummaste person.

- om någon frågar något, men sen inte lyssnar när man svarar.

- äta fisk med ben i. 

The hills in Portslade

Riktigt dålig bild (hade bara iphonen med mig), men det visar ändå en försmak av hur vackert det var där jag gick igår. Säkert är det ännu finare när det inte är molnigt och dimmigt.

Här bor jag

En fullspäckad söndag

Jag har så mycket att berätta om. Kyrkan som jag gick till imorse, promenaden som jag sen tog och planerna jag och Magda smider. Men jag hinner inte. Läxorna ligger på sängen och stirrar på mig och jag tänkte hinna till ännu en kyrka idag innan jag ska skypa med Robert. Vad gjorde man innan skype? Hur skulle man då kunna vinka till sina vänner och till sina föräldrar och visa att man lever och ler? Jag förstår inte det.

Lyckan #111

Lycka är att hitta någon annan som också ska gå till en kyrka imorgon. (Även om det inte är till samma.)

Heltäckningsmattor och Brighton Pier

Nu är jag på plats hos min riktiga värdfamilj. Precis som i det förra huset jag bodde i är det heltäckningsmattor nästan överallt. Jag vill inte tänka på hur mycket damm det måste samlas i dem, utan fokuserar på att det är väldans skönt att gå på. Annat onödigt vetande är att jag redan klockan ett i dag hade hunnit dricka tre koppar te, men vad väntade jag mig egentligen? Jag är ju i England.

Varje fredag slutar vi vid lunch. Och igår var det riktigt fint väder så vi var kanske tio-tolv stycken som passade på att gå från Portslade (där skolan ligger) in till Brighton. Det tog kanske en och en halvtimme, inte alls så farligt i svenska mått. Men när jag berättade om det för min förra värdmammas väninnor som var på lunch skakade de bara på huvudet och tyckte att vi var galna. Hur som helst var det väldigt vackert. Jag tror aldrig jag sett så mycket hav på en och samma gång.

Det var faktiskt så pass varmt att folk låg på stranden och solade. Men vi svenskar, vi hade blivit skrämda av tidigare dagar då vädret växlat från sol till regn till blåst på bara några minuter, därför gick vi i jeans och bar på jackor. En aning varmt skulle jag vilja påstå att det var. 

 

Vi gick längs strandpromenaden. Där finns söta små "beach huts" som man kan hyra superdyrt i ett år. Men fina färger på dörrarna var det allt!

Några av folket från skolan.

Brighton är känt för mycket. Europas största (tror det var så) pridefestival, de första bathing machines (berättar mer om det sen) och så Brighton Pier. En lång pir där man kan köpa massa godsaker, spela på maskiner och åka berg och dalbana.

Helt okej utsikt. Det är lite häftigt att det bara är tio minuters promenad från stranden in till själva centrum i Brighton.

Vi köpte milkshakes med mixade godisar i. Det var gott. Annie visar hur gott. En tumme. Det räknas som ett riktigt bra betyg.

Kvällen avslutades med att vi gick till en lokal pub. Vi var kanske tjugo stycken där så vi satte oss ute för att alla skulle rymmas. Jag var lite orolig att det skulle vara kallt och hade med mig extratröja och vantar. Men ingenting behövdes. Det var en fin kväll.