Lycka #77

Lycka är att få äta skumtomtar.

Lovsång hela dagen

Det har varit en fullspäckad dag. Med många härliga inslag. Till exempel luciatåget på psykologiska institutionen. Fick rysningar av glädje av att det var så många som sjöng med i "Nu tändas tusen juleljus" trots att psykologer enligt undersökningar ska vara den yrkesgrupp som är minst troende. Annat roligt som hänt är att vi har dansat ringdans runt i Markusgården och lovsjungit Herren i källaren. En bra dag helt enkelt.

Förövrigt har jag typ tagit jullov, trots att det är tre dagar kvar. Men det jobbigaste är nu över. Nu är det bara roliga saker kvar. Glädje på det.

Framtidsprojekt

Mina förväntningar var faktiskt ganska låga i jämförelse med verkligheten. Det här cafésamtalet hamnar på topplistan av fikastunder. Inspirationen bubblar! Förhoppningsvis kommer planerna bli lite klarare om bara någon vecka. Då lovar jag att vara mindre... diffus och hemlighetsfull. Men detta kommer bli bra. Riktigt bra.

Fikar på hemligt uppdrag

Beger mig mot ett fik, där möjligheter, idéer, inspiration och planer inför framtiden kan komma att utvecklas drastiskt. Det är i alla fall vad mina förväntningar säger mig.

Cellsamdag

En cellsam historia. Minns ni det barnprogrammet? Det handlade om människokroppen och alla blodkroppar bar runt på syre i sina fickor. Jag minns att jag skev ett brev till SVT när det slutade sändas och krävde att det skulle börja om igen. Jag tyckte så hemskt mycket om det. Dock vet jag inte om det någonsin kom iväg. I alla fall så har Friden, Soffan och jag haft en Cellsamdag. Det vill säga att vi åt popcorn och såg några avsnitt. Mys upphöjt i kvadrat. Dessutom lärorikt! Idag lärde vi oss om hur avgaser kan ta sig in i celler och mutera kromosomerna och om det vill sig riktigt illa leder detta till cancer. Det hade jag ingen aning om.

 

Vi passade även på att dela ut lite presenter/julklappar till varandra. Av Sofia fick jag denna bok. Ingen pik alls, nejdå. 

 

Vi avslutade sedan dagen med att gå till Buråskyrkan där Emmas kör hade julkonsert. Det var så bra. Och som Frida uttryckte det "jag fick massor av hurvlar." (Rysningar). Jag kan bara stämma in. Vackrast var det när de tackade för applåderna genom att buga för publiken och sedan vände sig om och bugade för korset. Det som en liten uppenbarelse. Det är inte alltid man tackar Gud och ger honom äran för allt som görs. Inte ens i kyrkan är detta så vanligt. Så det var fint, mycket fint.

181 dikter till Tranströmer

Poeter.se utlyste för några veckor sedan en insamling av dikter som en hyllning till Tomas Tranströmer. Det resulterade i en bok med 181 utvalda dikter som ska ges till nobelpristagaren. Glädjande nog är en av mina dikter med i detta fantastiska initiativ.

Det där med att välja utbildning

 Skrattade så när jag pratade med Anna på telefon idag och hon utbrast:
"Dina framtidsplaner är som börshandeln."

Jo, tack det är jag medveten om. Jag vet att mina tankar vänds från den ena dagen till den andra. Men det är inte så mycket att göra åt. Det är sån jag är.

Leker programmerare

Något som jag tycker är oförskämt roligt är att sitta och leka med htmlkoder till exempelvis bloggen. Det händer sällan (läs; typ aldrig), men när jag väl lyckas få till något är det en sådan tillfredsställelse. Som nu när jag fixat gillaknapp till facebook. Jag vet egentligen inte om jag tycker om att ha dem, men jag älskar att jag lyckades få dit dem! Det svåraste var förvånande nog att de inte skulle hamna alldeles bredvid texten utan hamna en bit ner. Tur att jag har benådats med en bror som är datakunnig som får agera min egna privata användarsupport dygnet runt.

(Och nu måste jag faktiskt få testa om knapparna fungera. Så detta blir första och enda gången jag gillar mitt eget blogginlägg.)

Effektiv eller bara tidsoptimist?

Inte för att skryta, eller jo kanske bara därför:

Idag har jag köpt en bok, åkt tåg till Alingsås, hälsat på tandläkaren där för sista gången, sprungit till stationen, åkt tillbaka till Göteborg med pendeln, läst några sidor i kurslitteraturen, satt mig på en spårvagn, kommit tre minuter för sent till föreläsningen, skrivit tre A4 med anteckningar på en halvtimme, sett en film om diskriminering och kommit in genom dörren till Markusgården. Och allt detta innan klockan ens hunnit slå tolv.

Bra gjort, som Mark Levengood skulle ha sagt. Eller var det kanske Äniläna?

Det är ju en dag imorgon också

Och alla möjligheter att skriva gör mig stum.

Från tid till tid

Idag känns som en bra dag att återuppta bloggandet. Bara så ni vet.

Det är tid för att tiga, älska och för freden. Friden.

Lördagen. Jag säger bara det. Lördagen. På Bjärka-Säby. På Pilgrims höstmöte "Led oss vidare." Det berörde. Gud berörde. I stillheten, så där som jag nog inte upplevt tidigare. Och jag har tänkt. På livet. På vardagen. På vad jag vill, vem jag är, vart jag är på väg.

Och det enda som jag egentligen kom fram till var att det här med bloggandet kanske ska få vila ett tag. Eller inte kanske. Det ska få vila. En dag, en vecka, en månad, ett år. Jag vet inte riktigt hur länge. Men en tid.


"Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen.

En tid att tiga, en tid att tala
en tid att älska, en tid att hata
en tid för krig, en tid för fred."

- Predikaren 3:1, 7b-8

Hej Gud

Och det funderas för ovanlighetens skull lite mer. Bara så där i allmänhet. Kan det bero på att jag befinner på mig en konferens just i denna stund?

Iväg igen

Och så packas det igen. Till ett slott. Till nya människor. Till tid för Gud.

Framme efter tjugo timmar tåg

Nyss hemkommen efter några dagars vistelse i urhemmet i norr. Några dagar fyllda av lugn, vänner, familj, promenader, visioner och massvis av ipadspel. Tur att man har en bror med ipad så att man kan få leka av sig.

Det som förundrade mig mest när jag uppe i norr, var att det kändes varmare där än i Götet. Konstigt. Kollade förövrigt på bilder från två år sedan. 9 november 2009 såg det ut så här i Blåsmark.

 

Men mina dagar nu såg snarare ut såhär. Massor av sol.