Borta, borta

Jag städar och resultatet blir att jag tappar bort min mobil. Hur lyckas man i ett så litet rum?!

Sinnesrobönen

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden

Och jag gör en Ylva igen

Duktiga jag, lyckades paja Julias fina hjärthalsband. Jag börjar allvarligt fundera på om det inte vore bäst om jag isolerar mig innan ännu fler saker går sönder.

Efter lektionerna spelade jag flöjt för första gången på flera månader. Det var hur underbart som helst. Jag hade inte tappat så mycket som jag förväntat mig. Det lät faktiskt riktigt bra.

På Självården idag, pratade vi om vem vi är, att man är sina känslor och relationer, vilken identitet vi har och hur identiteten formas. Vi fick även till uppgift att skriva ner alla de olika identiter som vi har. Syster, klasskompis, blåsmarkare, poet, vän etc. Sedan skulle vi välja de viktigaste i vårt liv. Det var svårt. Mycket svårt. Men nyttigt.

One banan, two bananas, three bananas, four bananas.

Vi leker med våra ansiktsuttryck, skrattar på lektionerna, sjunger om tro som är som en jätteek, fotar kors i Bibeln, bakar chokladbollar, hyr bil för att fara till handbollsmatch, blir snåla och far till maxi istället, fixar och trixar med bloggdesign, säger noshörning alldeles för ofta, sjunger konstiga sånger, andaktar, pratar i telefon, försöker förstå brosans gamla telefon, längtar, försöker fokusera, letar träd att klättra i, får en hel väska fylld med saker ifrån Blåsmark och ber.


En goooode bra dag helt enkelt.

Lycka #5

Lycka är att ha vänner i hela landet, som blir nära, så nära genom telefonen.

Ord igen

Och när jag egentligen borde sova
läser jag gammal poesi och minns tider
när jag nuddade tangenterna
med längtan

och försöker njuta av känslan i efterhand

Första andakten här på Hjälmared. Check.

Det är lite läskigt hur tiden flyter ihop. Jag minns knappt vad vi gjorde igår eftersom det hänt så mycket idag. Det är galet. Men det jag lyckas minnas är att jag och Anna hade andakten igårkväll. Jag fattar inte att jag blir så nervös för att spela piano. Jag har ju gjort det massor av gånger. Men jag pratar mycket hellre inför folk än jag spelar.

Idag kom vår citatblogg igång. Det vill säga det är där som vi kommer samla alla knäppa citat som sägs under det här året. Designen måste dock fixas innan jag får allergiska besvär.

Vi har även orienterat idag. Min kropp fick plågas av min kära tävlingsinstinkt.

Julia lyckades tappa ner nycklarna i vattnet. Och här försöker några tappra plocka upp dem.



Och till sist så vill jag be om ursäkt till alla dem som har fått något konstigt mejl av mig angående någon ipod. Det verkar som om någon, något(?) lyckats använda min mejladress för att skicka spam. Ursäkta än en gång.

Zzz

Återkommer imorgon. Sömnbehovet är alldeles för stort just nu.

Lindy hop nästa?

Jag var så där lite lätt opeppad på att fara och bugga idag, men efter ett underbart samtal från Magda blev humöret mycket bättre. Och när jag väl kom till folkets hus för att dansa var det superkul. Denna gång var det fler killar, så vi tjejer slapp sitta varannan dans. Dessutom var det många killar som redan kunde dansa, vilket gjorde det avsevärt mycket skojigare. Nästa dröm är nu att fara in till Göteborg och prova lindy hop. Det är Anna som står för den inspirationen.

Att göra en Ylva

Inte mindre än tio ramar inhandlades igår på "Vinden" (Alingsås second hand-butik) Nu gäller det bara att hitta något att fylla dem med.

Gårdagen innehöll även nybakta bullar (perfekt att ha klasskompisar som gillar att baka), fotograferingspromenad runt Färgen med Martin och Oscar och hemafton hos lärare. Mysigt.

Gårdagens uttryck: Att göra en Ylva = Tappa objektiv i asfalten

Längsta stoppet på promenade blev när vi kastade stenar i vattnet för att få den ultimata bilden. Jag vet faktiskt inte om någon av oss lyckades.



Oscar



Martin med reflexskärm

Jag vill skriva!

"som kavajen över dina axlar
värmer bort alla tvivel
så önskar jag dig all lycka
och skriver skriver skriver"


- Så skrev jag för kanske ett halvår sedan. Jag längtar så mycket tillbaka till den tiden då jag bara kunde skriva. Skriva utan att tänka. Leva genom att skriva.

Visst, jag skriver ju när jag bloggar. Men det är verkligen inte samma sak. Verkligen inte.

Put a banan in your ear

Personligen tycker jag inte att det är särskilt kul att läsa vad andra har ätit till middag och jag brukar därför undvika att berätta det. Men idag måste få bli ett undantag. Till middag gjorde jag, Anna och Sofia underbart goda biffar. Rent av fruktansvärt goda. Dessutom lyssnade vi på Trio med lax och sjöng "Put a banana in your ear" tills Tomas fick krupp. Sofia lyckades även tjäna 10 kronor på mig. Hon hade slagit vad med Tomas om att jag inte ville gå till aulan för att se fotbollsmatchen. Och hon hade så rätt så.

Fick även brev från min kära mor. Dels röstkortet (!) och dels ett litet vykort. När jag ser hennes handstil och hennes ord, är det gigantiskt svårt att inte längta hem en aning. Men kvällen avslutades väldigt mysigt med kladdkaka och te.

För tillfället

Kliar på myggbett, städar ordentligt, skriver önskelista hemifrån, inser att det är 50% rabatt på förstoringar på fujifilm och lyssnar på TEJP-låtar.

"Att fara ut och ro nu, hade inte varit helt oroligt"

Trots motig uppstigning på grund av för lite sömn och en improviserad morgonbön, tror jag nästan att jag kan påstå att denna dag har varit den bästa hittills här på Hjälmared. Jag kan inte riktigt säga varför. Men en bra dag har det varit.

Första lektionen var Kommunikation. Ett ämne som jag anar att jag kommer att älska. Vi pratade idag om vad som påverkar budskapet och hur det når fram, t ex vilken relation mottagaren har till sändaren och om sändaren tror på den han/hon försöker förmedla. Om någon vecka ska vi börja med en kort skrivarkurs för att öva oss i att sprida budskap genom skrift. Jag längtar. Lektionen avslutades med en liten läxa. Vi skulle fundera över hur man blir en människa som andra känner sig trygg med och litar på, för att sedan försöka praktisera det. Det ska bli mycket spännande att se till våren hur mycket man har utvecklats som person under det här året.

När lektionerna var över, var vi sex stycken tjejer som samlades i kapellet för att starta en "vokalensamble". Tre och frystämmig sång fyllde rummet och jag bara njöt av det vackra.

Så var det middag som sedan övergick till en mysig stund på bryggan som i sin tur förvandlades till en underbar roddtur i Färgen. Dagens avslutades med nattvard, te, family guy och spontana samtal i kök. Gött.

Dyrön

De här två dagarna ute på Dyrön på västkusten har varit fyllda av skygglappar, Guds rike, färgor, "varning för pensionärer"- skyltar, promenader bland klippor och raviner, levande mufflonfår, sjöstjärnor, mariekexvissling, klädnypeansikte, döda mufflonfår, fotografier i hamnen, bastu, havsdopp med brännmaneter, handmannen i mörkret, skrämselgömställen på klippor, stjänor, mufflonbajs, kvällsbön, tunna madrasser, "Nu är det dags att vakna, alla prinsessor", hopprep och en massa havssol.










Sindi, en av alla nya underbara klasskompisar jag har fått detta år.



De vilda mufflonfåren som strosade runt på ön.